Regissören och koreografen Örjan Andersson förvandlar den stilbildande romanen Drottningens juvelsmycke, skriven redan 1834 av Carl Jonas Love Almqvist, till en föreställning med färgsprakande kostymer, snabba vändningar, musik, djupaste allvar och mycket humor.– Vad som är dans är en egentligen definitionsfråga, men Drottningens juvelsmycke är ingen dansföreställning. Däremot är den full av musikalitet och rörelse, som ett flöde, och även som regissör utgår jag alltid från kroppen, säger Örjan Andersson. Handlingen utspelar sig i slutet av 1700-talet alldeles i utkanten av kung Gustav III:s hov. Allt kretsar kring den androgyna 17-åringen Tintomara – som brukar beskrivas som den svenska litteraturens första queera person. Hon sägs dessutom vara utomäktenskaplig dotter till Gustav III. Alla blir förälskade i Tintomara, men hon besvarar aldrig deras känslor. Förutom att locka till sig ett helt koppel av beundrare och beundrarinnor hamnar hon ständigt i trubbel och anklagas för allt från stöld till mord. I ensemblen ser vi en mix av både dansare och skådespelare.– Skådespelarna i den här pjäsen är intresserade av dans och de är väldigt duktiga. Samma sak med dansarna, som ju inte är vana vid att jobba med text. Tillsammans blir de en homogen grupp där alla är både professionella och amatörer. Alla lär sig av varandra, säger Örjan Andersson.